Lite om mig, hundarna och min uppfödning av SHETLAND SHEEPDOG

Jag skaffade min första tik, enbart för sällskap, dock fanns en liten planering på att,  ev ta en kull på henne. Hon kom till mig i maj 1994 tror jag.

Det var en trf tik från Gordon Bells kennel vid namn Black String kallades för Zita.

Hon blev dock bara 11 mån pga ostrocondros på båda bakbenen samt tillväxtrubbning i båda haserna.

Detta var en underbar liten varelse trots sin skada, man kunde opererat men det innebar i så fall stillasittande i en bur i minst ett år för att allt skulle läka, detta var inget liv för en glad sheltie ansåg jag, så hon fick sluta sina dagar i början av 1995.

Då hade jag under tiden skaffat en annan oreg sheltiehane vid namn Pinto som jag tävlade i lydnad i klass 1 o 2 samt apell, senare delen av detta år. Han blev senare såld till en privatfamilj i Billingsfors, där han sedan levde resten av sitt liv som familjehund.

Hade också tingat en ny tik sobel den här gången, från samma kennel.

Hon blev min första avelstik och hette Gordon Bell Zita men kallades för Snoffsan eller bara Zita.

Hon fick 4 kullar och var kvar här tills hon blev sjuk vid 12½ års ålder.

Sedan jag skaffade henne har jag också köpt samt fött upp många flera Shetland Sheepdogs.

Har bla haft en tik vid namn Skomakaregårdens Ringer Girl, hon blev nästan 10 år men dog tvärt året före Zita. Hon blev tyvärr överkörd av en bilist en vinterkväll innan jul, trots att hon var på sidan av vägen, men han kom fort, för fort på fel sida och hann inte bromsa. Hon var en underbar hund, som jag nu har kvar två barnbarn efter.

Det är Merlina och Perdita. De är också helt underbara.

Köpte också en tik från Lundecocks kennel som hette Uptown Girl. Hon fick 5 kullar varav den första hos sin uppfödare Johnny Andersson i Moholm. De övriga hos mig.

Tyvärr fick jag även ta bort henne för att hon blev sjuk 2007. Hon var utställd med CK på massor av utställningar, men tyckte att agility var roligare.

 Efter henne har jag också kvar ett barnbarn vid namn Miss Camembert(Cammie).

Hon gillar att visa upp sig vad det än vara måste, agility eller utställning. Ska försöka starta henne nu i vår.

Detta är bara en del av de hundar jag haft/har i min ägo. Alla mina hundar lever som familjehundar.

 De är med mig nästan överallt, i stallet, på ridturer, i bilen, på besök hos bekanta mm. Dit de inte får följa med är på jobbet i Ed, där jag jobbar ½ tid som fritidsledare. Då är de hemma o vilar.

De bor med familjen, och ej i spec hundhus, de får om de vill sova i sängen osv.      

Jag älskar alltså dessa små söta aktiva hundar. Åker på utställning med dem ibland, men tycker att de som enbart har dessa hundar till detta gör fel.

Detta är hundar som passar ypperligt till Agility o Lydnad.

De gillar att leka med andra, promenera o springa i skogen mm. En del har dem även till spårning, eftersök etc.

Själv håller jag också hundkurser på vår, sommar o höst. Är utbildad agilityinstruktör, så har då kurser i detta, men även grundlydnadskurser och aktivitetskurser. Ibland ordnar jag även agilityläger.

Vid intresse får de som vill gärna ringa, eller maila o fråga.

Telefonnr är 070-3664787.  

Hästintresset drog igång på riktigt allvar, när min barndomskompis Camilla, tog med mig till Melleruds Ridklubb, runt 1976.

Jag föll för ett skäck-sto, en snäll ponny som hette Maya. Henne lånade och hyrde jag under en längre period, tills hon gick tillbaka till ägaren nere i Skåne. Efter Maya hyrde jag några andra, olika perioder per häst, bla ett sto som hette Cissi, en valack som hette Marchall och en dito som hette Mr Kinin..den tidigaste var mkt speciell...

Efter skolan köpte jag min första egna häst, ett korsningssto, mellan hlb/vbl, som hette Lady. Jag sålde henne när jag skulle börja uppe på STRÖMSHOLM, för utb till fritidsledare/ridinstruktör. Här skulle man medföra egen häst, då fick jag låna en stor..173 cm mkh ...valack, av min fd ridlärare Hasse Forsman. Ridlärare på skolan i Strömsholm på denna tiden var Bo Tibblin samt Lasse Bilock..bara kändisar...   Jag fullföljde tyvärr inte utbildningen, då min lånehäst blev halt och jag ej fick tag i någon annan.

Efter tiden på Strömsholm, köpte jag en ny häst, ett fux-sto som hette Ami. Samtidigt blev jag erbjuden ett fritidsledarjabb i Åsensbruk, där jag bodde. Detta blev senare en fast anställning.Tyvärr råkade jag ut för en olycka, när jag red Ami, där jag fick hästen över mig. Resultatet blev brutet bäcken på 3 ställen, rullstol i 3 mån och sen kryckor i ytterligare 3 månader. Som ett minne från denna tiden har jag ett ben som är kortare än det andra. Jag var då borta från min tjänst under en period som fritidsledare.

När jag blev återställd och kom igång med arbetet igen, köpte jag en ny häst, ett hbl sto som hette Yashica, av samma ägare som tog över min Ami efter olyckan. Med Yashica kom jag igång ordentligt igen, med både tävlandet samt avel och hemma fanns också ett litet shetlandssto, som jag satsade på körning med.

Yashica fick ett fint stoföl, som jag behöll och utbildade i hoppning, samma som sin mamma. Jag köpte senare ett annat sto som hette Ceyma, som jag också tävlade i hoppning, samt provade på att rida distansridning på, 5 mil. Jag tävlade nu även för Dalslandskuskarna med shetlandsponny, där jag innehar körmärke 1 och 2. Efter jag sålt min egenuppfödda Yashmina, hade jag bara kvar Kefina, till körning. Jag slutade i stort sett med ridning helt efter detta.

Här i denna period träffade jag min man Bosse, en jordbrukare med stor mjölkgård, nere i Skaraborg!! Jag flyttade efter ett tag  från Dalskog och min gård, ner till Bosses gård Västeräng, som ligger mellan Töreboda och Mariestad Med i flytten fanns shettisen Kefina samt några shetland sheepdogs...Zita, Affi, Malou samt en hane som kallades Jet. . Här fanns kossor, kossor, mer kossor och så en russvalack som ägdes av Bosses kompanjon, samt ett Nordsvenskt sto, Malou, som var Bosses egna häst...

Bosse var på mig många ggr att jag skulle återuppta detta med ridning igen, och efter en månads böner...lyssnade jag och satt upp på hans Malou. Jag insåg nästan genast att det var riktigt tråkigt att rida nordsvensk, varpå jag föjde med en till Bosse bekants sambo, hon tog mig till Mariestads Ridklubb. Jag började där med att rida lite lektioner, men gick sen över till att arbeta där som ridinstruktör, samt att jag även började som detsamma på Töreboda Ridklubb ( under en tid, varpå jag sen slutade där). Arbetade även på Skövde Ridskola  under 1 år, kombinerat med Mariestad Rk.

Under denna ridinstruktörstid, så köpte jag en Arabvalack  till mig, han hette Bork. Honom red jag in och behöll i 2 år. Därefter köpte jag Capella och Cajsa, som ju finns här hemma än idag.

När jag slutade på ridskolan i M-stad, så var det ett antal elever som ville fortsätta rida för mig, så då startade jag upp ridklektioner hema på Västeräng, med mina egna hästar som grund, några dagar i vackan. Jag fick köpa in några ponnyer extra, samt att jag köpte ett fullblodssto till mig själv, som jag skulle ha till ren tävlingshäst. Jag gick även en distansutbildning på SLU, för att avsluta min ridinstruktörs-utbildning.

Capella tävlade jag i distansridning, fullblodet Lucy tävlade jag i dressyr och hoppning. Lucy fick gå en "Prova på"  distanstävling...en 3 milare, men med hennes bakgrund från galoppbanorna... som gjorde sig påminda så fort någon ryttare var på väg förbi oss, gjorde att jag hela tiden fick styra ut henne från vägen och ut i skogen...hennes löparhuvud var inriktat på att gå för fullt i dessa situationer. Hennes karriär som distanshäst var alltså över i stort sett innan den börjat.

Jag höll på med ridlektioner och ridläger under 2 års tid på Västeräng. Sen beslutade jag att jag skulle flytta upp till Dalsland och min gård igen, med hästarna, för att se om det gick att planera ihop en rörelse i egen regi. Resultatet blev dagens "DALSKOGS HÄST OCH HUNDCENTER".